Liten

Han är så liten fast ändå så stor.

Bubblar av ord och meningar.

Bäst av allt är när han, från ingenstans, ser på mig och säger: ”Mamma” och ler så hela rummet lyses upp.

I går när vi mös i sängen lade han sig riktigt, riktigt nära mig och klappade mig på kinden. MIN SON klappade MIG PÅ KINDEN!

Att en sådan liten människa kunde visa så stora känslor hade jag ingen aning om.

Annonser

4 thoughts on “Liten

  1. Kärleken är verkligen inte i proportion till storleken på barnet. Den är så stor. Tänk att man kan bli så lycklig i hela kroppen av en liten gest. Det är verkligen en gåva med barn.

    • Tänker ofta på just det; Vilken enorm gåva det är med dessa små. Man har burit de i 9 månader och delat blod.. Sedan ska man resa tillsammans hela livet genom vått och torrt. Man är sammanbudna. Det är kärlek på högsta nivå!

    • Anna: Ingen fara gumman. Jag vet och du finns där ute i bloggrymden ändå och läser om oss. Så kul att se att J blivit så stor. Kramar på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s