Besked

Bäcken

Här kommer då lite uppdatering på värken i bäckenet/ ryggen och min MR:

Eftersom jag inte tyckte att det kändes bra med kontakten med ortopeden valde jag att be min husläkare ta hem svaret från MR. Min husläkare har jag gått hos i snart tre år och vi har en bra kontakt och jag känner fullt förtroende för han.

Han håller ju i min grundiagnos och jag ville helt enkelt få beskedet från en person jag har tillit till.

I går ringde Dr. T upp och jag hörde direkt att MR visat något.

Det är svårt att ta till sig något man får höra via telefon och jag är inte heller expert på anatomi men beskedet var att mitt bäcken och ländrygg inte alls mår bra. Vi ska ses och prata mer om svaret mer men steg ett nu är att jag ska träffa min tidigare sjukgymast och arbetsterapeut  eftersom jag behöver hjälp att komma igång  och stärka upp och få en rörlighet så gott det går.

Jag blir bara mer stel och stel och värken blir värre men nu måste inflammationen lägga sig någorlunda innan man börjar manipulera (nu vet jag ju varför det gjort så gruvligt ont med akupunkturen)

Bäckenet är något snedställt, jag har en kraftig inflammation i SI-lederna och har antagligen haft detta sedan v. 16 i graviditeten då jag fick mina bäckenproblem. ”Man kan se att hela området kring ditt bäcken och i ländryggen är mycket irriterat”.

Foglossningen är antagligen kronisk ,eller som han alltid säger: ”Ingen vet om det går över men kronisk är det ordet vi använder inom vården”. I ländryggen har jag artros. Eftersom hela paketet hör ihop är det en dålig kombination och han sa att han verkligen förstod att jag haft svåra smärtor.

Han ringde direkt in Dexofen och Alvedon Forte som jag ska ta till natten. Jag måste också äta smärtstillande dagligen och ska inte alls sluta äta när jag känner mig bättre. Ett korsett ska också provas ut så jag får mer avlastning via bäckenbältet jag har idag som jag inte alls trivs med. Ibland känns det som hela paketet hålle rpå att spricka och det är en obehaglig känsla.

Jag måste sluta bära liten. Det gör jag inte alls mycket men det måste begränsas än mer och jag får inte böja mig ner på golvet och plocka upp saker, måste tänka på hur jag gör saker mycket mer än jag gör idag.

Jag har fått tid hos min sjukgymnast den 28/5 för nyinskrivning och jag tar det helt enkelt därifrån.

Jag visste ju att det var något som inte var bra med tanke på hur jag mått men hur jag ska förhålla mig till det jag fått veta kan jag inte svara på just nu. Ledsen är jag väl över att man hittade det man hittade men jag tänker hela tiden: ”Det hade kunnat vara värre”, och jag tror att vi med kronisk smärta är lite unika på det sättet; Vi ser oss som förskonade från det värsta och det kanske är vår räddning mitt i all värk?

Att ha konstant värk är jag ju van vid så beskedet förändrar inget och jag känner mig inte helt nedslagen av det heller.

Jag hade hoppats på att kunna jobba mina 75% utana tt behöva ”springa” runt på en massa behandlingar men det var den evige optimisten i mig som trodde på det. Nu ska jag inte se det som ett nederlag att jag nu måste det men det känns lite jobbigt. Jag gillar inte att vara i rehabiliteringen men måste nog vänja mig.

Helt klart är att om inget mirakel sker kommer vi inte skaffa ett barn till. Risken att jag aldrig mer kan gå efter en ytterligare graviditet är för stor. Vi ska prata mer om det jag och sjukgymnasten och läkaren men spontant efter detta besked känns tanken inte alls lockande. Det är ledsamt men att sätta mig i rullstol permanent för ett barn till vore ju rent idiotiskt.

Vi har I och hur kan jag egentligen önska mer när han finns?

Nu vet ni och den här resan får ni ju också haka på som med alla andra resor vi gjort tillsammans. Jag är glad för att ni finns 🙂

Annonser

11 thoughts on “Besked

  1. Skönt att få ett svar på varför du har haft så ont även om det inte var positivt (eller det var det förstås på ett sätt). Hoppas du blir bättre med sjukgymnastik och de hjälpmedel du kan få.

    Kram

  2. Tungt. Men du låter ändå så stark och lugn. Men som övriga har sagt så kanske ändå skönt att veta och kunna gå vidare utifrån det. Skickar många varma styrkekramar till dig och din familj.

  3. Hej gumman, kikar in. Vad bra att du fick svar ändå, bättre att veta så man vet hur man ska gå vidare men jobbigt att du ska ha så ont. 😦 Kram!

    • Lena! Tack tack. Ja nu tar man ett steg i taget men visst är det bättre att veta! Har inte varit inne hos dig på länge men hoppas ni har det bra. Kram

  4. Vi är med er ALLTID! Trots att det var tunga besked är jag glad att MR inte visade något ”värre” ändå, precis som du skriver. Lova att du nu följer ordinationer med smärtstillande och att inte bära etc. Det är SÅ viktigt att du inte förvärrar genom att vara ”duktig” 😉 . Såklart måste du ju rehabilitera, alla möjligheter att bli bättre är ju fantastiska. Ni måste lova att säga till om ni behöver hjälp med något nu när du har så ont! Vi finns här dygnet runt. Kram kram

    • Goda, snälla Sandra. Tack för att ni finns. Och jag är glad att ni erbjuder er hjälp men er vill vi ha som vänner och endast det. Ni är ”prathjälp” 😉 och bra sådana…. Att få åka med er är det bästa av all rehab. just nu. Och både jag och M är tacksamma ätt ni är våra vänner. Vi ska ha kul ihop snart!!!!! Kram

  5. Fina du, vilka tunga besked. Samtidigt känns det som att du var ganska inställd på det, och det är ju alltid skönt att få veta att man haft rätt i sina misstankar. Jag hoppas och tror att det finns sätt att lindra din värk och att du ska få bli bättre. Jag har folk omkring mig som haft liknande besvär, inte samma men artros och ledbesvär och reumatism, och vet att de provat olika metoder men att i de flesta fall NÄR MAN VET vad det är så kan man bli bättre! Hoppas du kan fokusera på att hitta de stunder du mår bra nu, och inte oroa dig över framtiden. Jag tror som sagt att det bara kan bli bättre nu, när du snart får veta exakt hur och vad du kan / inte kan göra. Många kramar till dig!!!!

    • Tack Clara, det värmer. Jag var ju som sagt inställd på det och visst är det så att jag nu kan jobba rent tankemässigt mot något. Du vet ju själv hur mycket man måste jobba med sig själv om man har ont..Ja, nu kan det bara bli bättre. Hoppas vi kan ses i Sjöstaden med våra små snart och ta en fika. (Om min lilla orkar sitta stilla så länge…) Tack för kramen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s