Dra sig undan

När jag gick igenom vår första jobbiga period med Solbebisen och hans hemska kolik försvann några ur vårt umgänge. När jag sedan blev deppig på det och fortfarande hade svårt att gå och röra mig av foglossningen visade det sig vilka som var våra riktiga vänner. De som orkade höra gråt, vara här och avlasta, prata om läskiga andningsuppehåll och erkänna att det minsann inte är så mycket glamour i att ha en spädis. Jag kunde få säga att jag kände mig uppäten och att min och långe mannens egentid var som bortblåst.

I dag är det en liten skara men nog så fantastiska, härliga människor som vi har förmånen att få umgås med.

Jag funderar ofta på de där gamla vännerna och vad det är som gjort att de inte vågat närma sig de problem vi haft. Förut kunde jag ofta bli arg och tänka: ”Fy fan vad jag gett de mycket pepp och glädje när de haft det svårt men när jag krisar då är det ingen som ställer upp”.

I dag står jag över de tankarna och vet att det är deras egna rädsla som gör att de drog sig undan, de förmår inte mer.

Och genom det som vi gick igenom har vi ju träffat andra som gillar oss för de riktiga människorna vi är; Med känslor, brister och ärlighet.

 

Tack för att ni finns.

Annonser

One thought on “Dra sig undan

  1. Håller med om att det säkert är rädsla. Men kanske ändå lite skönt att ”rensa ut”. Kvar är ju dom som är ens riktiga vänner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s