Diagnosen

Så landade den i mig efter alla dessa år: Sjögrens Syndrom. Inget nytt under solen när det gäller symptomen men kanske en större förståelse för mig själv.

Att min kropp reagerat på att jag nu har fullt ansvar för Solkillen utan avlastning var väntat. Jag är enormt trött och har mycket ont. Jag mediterar, använder TENS-apparaten, rör på mig och arbetar med avslappningsandning. Jag undviker att äta starka smärtstillande mediciner men inser att jag skulle må bättre av att ta till dem mer ofta än jag tillåter mig själv.

Sonen och kärleken och min underbara familj ger mig kraft och energi men visst är det så att varannan vecka är det vila som är nummer ett.

I går lämnade jag en febrig och hostig kille till pappa M och jag landade i soffan med kärleken och den yngsta tonåringen framför en film. Nattade kudden 21.30 och hade en tung natt. I dag ska jag ner till Friskis och få upp rörligheten i min stela kropp på ett basgympapass sen blir det att vila i M:s armar.

Jag samlar mina tankar och vet att detta är ytterligare en värkperiod jag ska igenom och det är ingen idé att fighta mot.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s