Lejonmamman och lejonpappan

Luciafirande på förskolan och Solkillen har pratat om sitt vackra ljus och tomtekläderna i två veckor.

Sjungit alla sånger för full hals och så längtat efter denna dag.

I går kom jag, pappa M och mormor till förskolan och det blev bara platt pannkaka av allt.

Där kommer alla barnen ut på rad och näst sist vår strålande kille….utan tomtekläder och utan ljus.

Han sjunger för full hals och skrattar och applåderar men jag är bara tom.

Ingen har brytt sig om att klä på vårt barn!

Jag är mer än förbannad och exmaken kokar av ilska. När det går upp för oss att de helt enkelt inte engagerat sig i att klä på vår son kommer tårarna. Min mamma, Solkillens mormor som själv jobbar med barn säger bara: ”Det här är helt oacceptabelt.”

När uppvisningen är färdig stolpar exmaken rätt fram till fröken U och ifrågasätter varför sonen inte har på sig de kläder som han i fredags informerade henne om att de låg i hans hylla i garderoben där de har sina extrakläder. Hennes svar: ”Jag glömde….”. M bara gapar. ”Du glömde…. Du glömde att se ett barn, vårt barn?”
När jag skulle sätta mig i bilen och åka hem med sonen kommer fröken U ut och pratar med mig hon säger: ”Jag glömde var kläderna var och dessutom är tre ordinarie sjuka i dag och två barn kräktes så det blev för mycket i dag, jag är ganska trött på det här nu….”

Hörde jag rätt? Sa hon att hon är trött på det här nu? Då ska man inte jobba med barn och har hon åsikter om deras arbetssituation får hon ta det med sin chef inte med en förälder. Det ger mig inte en känsla av trygghet att lämna mitt barn hos henne!

Det är oförlåtligt. Det är inte alls okej och ingenting de nu säger i denna fråga från förskolan kommer kännas bra.

Vi är besvikna och kränkta och osäkra på verksamheten.

Pappa M ringde till rektorn i går kväll och jag har mailat henne nu på morgonen så jag förutsätter att hon ringer upp mig här under förmiddagen.

Det kanske är svårt att förstå om man själv inte har barn men förväntningarna hos sonen och glädjen som inte blev som det skulle det känns i föräldrahjärtat.

Sonen pratade i går om att han inte hade varit med i luciatåget och att han inte hade några kläder. Jag har förklarat att han visst var med, att han sjöng så fint och kunde all text och att han hade kläder men att fröknarna glömde dem i hans skåp.

Pappa M fick rektorn att lova att pedagogen i fråga ska be om ursäkt till Solkillen för det som hände i går. Likväl som vi lär vår son att be om ursäkt när han gör något fel så ska pedagogen göra detsamma.

/Förbannad mamma.

Annonser

5 thoughts on “Lejonmamman och lejonpappan

    • Hej Ylva. Efter pappa M:s samtal med förskolerektorn då han krävde att likväl som Isak får be om ursäkt när han gjort något fel/dumt så ska pedagogerna be om ursäkt.
      Detta gjordes i går och jag tror att det var första gången i deras verksamhet som en vuxen bad ett barn om ursäkt. Jag pratade med fröken L som fick ta pratet och det kändes lite fel att det inte var fröken U som gjorde misstaget som fick be om ursäkt. Men nu är det gjort och jag tycker att rektorn hanterat det bra. Alla inblandade har erkänt att det hade känts lika illa för dem om det var deras barn som det hänt.

  1. Nej, fy f-n. Får en klump i magen. Stackars Solkillen och stackars er. Det är verkligen inte ok. Bra att ni står på er. Solkillen har tur som har föräldrar som agerar för honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s