Barn ska få utvecklas i sin takt- oavsett takten.

För första gången väljer jag att inte skriva skyddat i förhoppning om att andra föräldrar som jag själv hittar detta inlägg och kan finna lite stöd i sin situation. Det här är min blogg och min resa med min son.

Jag vill poängtera att varken jag eller sonens pappa har ett ”elittänkande” som vissa ovetande uttrycker det när det handlar om särbegåvade barn. Vi måste stimulera och erbjuda han kunskaper och saker att intressera sig för annars är han inte nöjd, det som händer då är att han blir än mer aktiv och då uppfattas som stökig.

Psykologer som har kunskap för detta menar att man absolut ska stimulera dessa barn och låta dem ha sina intressen och att de ska få växa så snabbt som de själva vill men det är viktigt att inte låta dem torka in på ett speciellt intresse.

Vissa barn kan bli så intresserade av bara en sak att det nästan blir sjukligt och då är det upp till föräldrarna att bredda intresset hos barnet eller finna nya vägar i intresset.

Vi har tur. Sonen går på en förskola som ser till hans behov.

Vad vi vet i dag är att vi har en son som är språkligt begåvad och han har ett stort intresse för att lära sig nya saker.

Han vill alltid utveckla utmaningen eller gå djupare i frågorna (som hans pedagog uttryckte det).

På förskolan har vi fått bekräftat att det är sällsynt med barn som utvecklas så tidigt  som sonen  gjort och det vet vi ju, men det var extremt befriande att få det bekräftat från personalen.

Vi märkte tidigt att sonen låg före sina jämnåriga. Vi fick en ”känsla” vilken är svårt att förklara för andra.

Han snappar upp saker snabbt och behöver bara höra ett nytt ord (oavsett språk men med översättning) en gång innan han kan det. När han frågar hur saker fungerar är det ingen idé att förenkla svaret utan svara han precis som det är.

Som nu när pappa M köpt en råsaftscentrifug; Jag fick återförklarat av sonen precis hur den ska användas och vad som händer i maskinen. Mycket intressant 🙂 Vi förvånas dagligen över saker som sonen berättar och förklarar och det är oftast så med särbegåvade barn.

Vi jobbar ständigt med att han bara ska leka men han kräver för det mesta att lära sig saker genom leken. Det är energikrävande för oss men vi vänjer oss med vad tiden går.

Vi har också tur som har en son som tar för sig och det märks när han vill bli stimulerad.

Pedagogen L sa förra veckan att det tyvärr är så att hon inte alltid hinner svara på sonens många frågor och det tycker hon är tråkigt eftersom hon skulle vilja diskutera saker som han så nyfiket undrar över:

”Var tar vattnet vägen när snön smälter?” ”Var är månen på dagen?”

Han ligger alltid steget före i utmaningar och tänker längre än sina förskolekamrater. L berättade att personalen på förskolan ofta ”tappar hakan” för det sonen tar sig för och vad han klarar av fast han bara är 3 år.

Pedagogerna märkte att han blev orolig och ointresserad när han var i sin verkstadsgrupp med de andra treåringarna och hemma berättade han att ”det är tråkigt på förskolan”. När vi frågade varför kom det fram att det handlade om att de nu arbetar med alfabetet och siffror upp till 20.

Tänk er då att sonen kunnat alfabetet sedan länge och dessutom på engelska. Han räknar till över 30 och kan också räkna 10-tal. Klockan är stora intresset nu. Ingen utav oss vuxna skulle heller tycka att det var kul att hela tiden lära oss samma sak om och om i gen och behöva göra samma saker som alla andra.

Hemma har vi börjat stimulera enligt hans intresse för engelska ord mer och mer och enklare matematik med hjälp av bl a ”Kalle Kunskap” spelen.

Klart att han inte tyckte det var roligt på förskolan när han inte fick utmaningar.

Vi fick frågan om sonen ville vara i verkstadsgruppen med femåringarna och vi tog erbjudandet. Han ligger i nivå med femåringarna enligt de verktyg som förskolan har för att identifiera läs och skrivförståelse och också den matematiska förståelsen.

Det vi var och är lite oroliga för är att det sociala inte ska fungera med de äldre barnen och om det är så får vi backa tillbaka till treårsgruppen och se till att den pedagogen kan stimulera sonen lite extra. Det viktigaste är att han känner att han har vänner och är trygg med dem.

Förskolan har en skyldighet att se till alla barns behov men det är också stora skillnader på var barnet går. I vilken kommun, hur stora är barngrupperna och hur många pedagoger finns i verksamheten? Sedan det viktigaste: Hur kunniga och engagerade är pedagogerna?

Vi har haft tur. Om det nu är så att sonen forsätter att utvecklas i denna takt vet jag att vi ständigt kommer att få kämpa för att sonen ska få arbeta i den takt han vill och kanske i en snabbare takt än sina jämnåriga.

Hur det ska vara i skolan och hur det är är tyvärr inte samma sak men vi som föräldrar kan bara finnas till för vår son och se till att han får det allra bästa.

Det kan också vara så att sonen utvecklas väldigt snabbt fram till t ex 5 års ålder men att det sen stannar av och sen kommer hans kompisar i fatt. Jag måste säga att jag nästan hoppas det för att vara annorlunda och sticka ut  är inte det lättaste i ”jantesverige”.

Jag skulle så gärna vilja komma i kontakt med någon förskolelärare som har varit i kontakt med ett särbegåvat barn eller som är intresserad av detta för att få bolla lite. Sonens pedagoger vet inte mycket men de gör ett jättejobb trots detta och ger sonen det de kan erbjuda och ser det positivt. Det uppskattar vi mycket!

Annonser

5 thoughts on “Barn ska få utvecklas i sin takt- oavsett takten.

  1. Hej,
    Intressant att läsa det du skriver, jag googlade och hittade din blogg. Jag misstänker att min dotter på 23 månader också är i samma situation, det säger de också på dagis. Så jag försöker ta reda på hur jag bäst kan stötta och hjälpa henne. Hon kan redan räkna till tjugo och kan alfabetet och talar flytande svenska och engelska. På förskolan har de nu låtit henne vara mer med och sitta och äta med treåringarna, då hon har mer gemensamt med dem. Hon blir så frustrerad runt barn som inte talar så bra eller har samma förståelse som henne. Mvh/Susanne

  2. Tusen tack för boktipset! Den ska jag införskaffa bums.
    I min egen blogg skriver jag inte jättemycket om Samuel och hans begåvning, tycker det är jättejobbigt med all kritik jag får på de inläggen. Folk i vår närhet kan inte förstå att vi ens tänker tanken att flytta upp honom. Men det gör vi, och ja bara inte rektor fortsätter sätta sig emot det så kommer det att ske till hösten. Samuel själv tar det med hyfsad ro, hans nuvarande klasskompisar börjar ju i 1:an i samma klassrum så det blir inte jättestor skillnad. Jag fattar verkligen inte folks negativa inställning till detta?
    Du får i vilket fall som helst jättegärna länka ändå, kanske är det någon som letar efter information om t ex läshastighetstest mm och det står lite om det i några inlägg.
    Är det ok för dig att jag länkar hit?

    • Så klart att du får länka 🙂 Jag har inte haft problem med oförstående kommentarer men jag pratar inte om sonen bland bekanta men våra nära vänner känner till det men det är ju ingen som kan förstå. 🙂 hoppas vi kan utbyta lite erfarenheter. Ha det gott

  3. Hej!
    Jag googlade på det här begreppet, särbegåvade barn, och hittade hit på så sätt. Jag känner igen vår son i så mycket som du skriver här! Tyvärr har inte hans sociala förmågor varit tillräckliga för att flyttas upp till skola innan det var dags på riktigt. Under hösten som gått har dock allt utvecklats i en rasande fart, och nu ligger han före i alla ämnen i skolan, samt den sociala biten. Vår son går i förskoleklass men kommer till hösten att (förhoppningsvis) flyttas upp till klass 2, om inte rektor fortsätter att sätta emot sig detta. I hennes värld är det viktigare att vår son går i samma klass i hela grundskolan, kompisarna är ju sååååå viktiga och dessutom är det mycket bättre om han har MVG i alla ämnen när han går ut 9:an (ja, för skolans del ser det såklart bra ut om en elev har MVG i allt).
    Vi vill dock inte riskera att han inte får tillräckligt med intellektuell stimulans om han går kvar i samma klass, för då kanske han blir en av dem som tröttnar på skolan.
    Jag har sökt lite mer info om särbegåvning och hittade detta som kanske är intressant även för er? http://hj.se/hlk/forskning/personal/child/roland-s-persson/om-sarbegavning.html

    • Hej Nina, vad kul att du hittade till mig på det sättet. Det var ju lite tanken; Jag hoppades att andra föräldrar med liknande situationer skulle få veta att de inte är ensamma. För visst är det annorlunda… Den sociala biten är ju enormt viktig för de barn som kanske ligger före sina jämnåriga vänner men för den delen ska man ju inte hålla tillbaka ett barn som det verkar att rektorn på er skola gör. Vår förskolerektor är riktigt bra och har nu satt vår son med femåringar ist för att han ska få utvecklas i sin takt och inte bli bromsad i den takten som han själv vill gå fram i. Tack för länken, det var en av de första sakerna jag läste då vår resa med sonen började 🙂 Jag kan varmt rek. boken ”Se mig som jag är” skriven av Camilla Wallström, en underbar bok om särbegåvning i skolan. Jag ska läsa din blogg och länkar gärna om jag får? Ha en fin dag./Camilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s