Frigörelse gånger hundra

Mer eller mindre men sonen testar det mesta både hemma och på förskolan.

Vi arbetar nu med att sonen inte ska lipa och säga fula ord (mycket bajs och kiss) och att lyssna och ta till sig när det blir lite mer allvar, som det är nu skämtar han bort det mesta när man säger till han om något hänt och mest troligen är det för att han skäms när han gjort något som inte är så bra.

Vi har satt upp en spegel i hans höjd i vardagsrummet där man får lipa och göra hur mycket grimaser som man vill. Där och bara där.

Det är en utmaning och hur jag  klarar av det beror verkligen på hur min dag är eller hur jag själv mår.

Orken och tålamodet är verkligen nummer ett för att ha en bra vardag med en 3,5-åring.

Jag är konsekvent och jag undviker ingen gränssättning för att jag är trött men däremot väljer jag vad jag säger ifrån.

”Man får välja sina fighter”. Det är varken kul för mig eller sonen om allt bara blir: ”Nejjagvillattdugörsåhärgörintesålyssnapåmammanu.”

Söndertjatade barn finns det gott om och jag tycker verkligen illa om föräldrar som skriker på sina barn och mässar högt och lågt i affärer och på bussar: ”Men HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER TILL DIG?!” Och rycker och sliter i barnet. Nej, ett trotsigt barn hör inte. Alla barn är värda att bli bemötta med respekt, inte att bli kränkta av vuxna.

Vi har ständiga diskussioner om påklädningen varje morgon (för att inte tala om ytterkläderna som bara är jobbiga) därför har jag valt att varje kväll lägga fram både I:s och mina kläder.

På morgonen har vi en äggklocka till hjälp för hur länge I får titta på Bolibompa. När klockan ringer är det dags att tvättas och få tänderna borstade. Klockan har hjälp oss många gånger så det tipset tackar jag min mamma för.

Min erfarenhet är att det är vi vuxna som inte har tid nog för att barnet ska få göra t ex påklädningen i egen takt. När vi stressar på blir det en maktkamp och då kommer ”trotsen” (ordet som jag inte tycker om att använda).

Rutiner och mycket lek och skoj i vardagen är en bra kombination.

Hur har ni det hemma och har ni några rutiner eller hjälpmedel som hjälper er i barnets/barnens uppfostran?

Annonser

3 thoughts on “Frigörelse gånger hundra

  1. Känner så väl igen mig, ibland blir man tokig. Morgonrutinen funkar dock ganska bra, ibland är det bråk om att se klart något men ibland sover vi längre och då är det gå upp och klä sig/tvätta sig och sen dagis direkt (Melvin äter frukost på dagis). Däremot tycker jag ibland att det är frustrerande att han inte kan lyssna eller ta ett nej, det funkar inte förrän man tappar tålamodet och ryter till och det känns jobbigt för jag vill inte ryta till.

  2. Här sätter vi på kläderna FRAMFÖR Bolibompa, hehe.. eller valfri DVD-film kanske. Men när kläderna är på får han stänga av teven själv och det brukar funka bra. Men det är som du säger en kamp varje morgon.

    • Isak stänger också av teven själv och det är allra bäst men vi har lämnat att klä på sig framför teven för han liksom fastnade och glömde bort vad han gjorde.. hahahaha…. kampen ja.. den eviga… Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s