Recept för återhämtning. 

Hur finner man ro och återhämtning efter en längre tid av kämpande och sjukdom?

För mig finns det bara en lösning: Göra något man tycker om med människor som ger en energi på en plats man trivs på. 

Nu fungerar det ju inte alltid i praktiken i allt det som är det där livspusslet med jobb, trötta barn och vuxna, matlagning, tvätt, städning och dagar som ibland verkar ha för få timmar.

Januari 2016 hemma med TPN.

Juli 2016. Fri från allt känns det som!


Det gäller att hitta ”guldkornen” och lära sig att planera in återhämtning och tid för saker som ger både energi och positiva intryck. 

Det finns många olika sätt. Vissa tränar på gym, löptränar eller simmar. Man kan gå på yoga eller meditation. Läsa böcker, laga mat, ta ett bad. Vad fungerar för en själv?

För mig fungerar skogen som en ventil. Jag kan sätta mig på en stubbe och bara djupandas för att finna en inre ro. Att läsa för barnen eller vara utomhus med dem är också en annan sorts återhämtning för mig.

Det är viktigt att ha en plan för sin återhämtning för i det tempo som de flesta av oss lever behövs det verkligen. 

Min kropp lärde mig mycket under den här tiden. När man inte orkar hålla full fart så går det mesta i snigelfart och jag har aldrig känt mig så avkopplad på länge. Det låter säkert helt sjukt men tack vare min långa tids sjukdom har jag blivit avstressad.

Jag är nöjd över hur saker är och behöver inte ha koll på allt hela tiden. Det är dock inte samma sak som att strukturera och planera för att det inte ska bli stressigt. 

Fast jag i stort sett endast vilat och läkt under ett års tid har det tagit all min energi och tiden som funnits kvar har jag givetvis lagt på min familj. 

Men man ska man ju i det också komma tillbaka till ett friskt liv vilket till stor del handlar om att normalisera en vardag igen med allt från sociala kontakter till rehabilitering. 

Det senare har jag inte haft tid med i alla utredningar men nu är vi äntligen där vid målet: Det blir en sista undersökning i höst. En magnetröntgen av hjärnan och sen slipper jag allt.

Min hypermetabolism hittar man inte källan till och det får läkarna att klia sig i huvudet och givetvis hade de som varit inblandade i mitt fall velat ha ett svar. Jag är och kommer att förbli ett unikum.

Jag har funderat mycket på det här med att allt har sin tid. När man är sjuk går det mesta i faser. För mig har det varit som att jag först fick någon extra kraft fast jag egentligen varit väldigt svag rent kroppsligt. 

Sedan blev jag arg för att jag kände att jag förlorade tid med mina nära och kära. Att inte orka vara med barnen har varit värst.

Sist kom sorgen då jag förstod hur illa däran jag faktiskt var där i december då jag vägde 45,7 kg.

Nu känner jag bara glädje över att jag och vi som familj har tagit oss igenom detta.

På jobbet är jag tillbaka på 25% och hann arbeta två veckor innan semestern och då tre gånger/vecka fördelat på 3 tim och 15 min./dag. 

Till hösten kommer jag gå upp på 50% och samtidigt börjar jag en rehabilitering för de förtvinade musklerna.

Allt kan bara bli bättre.

Denna sommar ska jag vara på ”landet” i sex veckor då vi tillslut blev med en sommarstuga. 


Jag är mer än glad och känner en stor tacksamhet för att vi har råd att ha ett sommarställe.

Att få byta miljö och slippa stan (även om vi bor i en förort) med alla dess ljud är precis vad vi alla behöver.

Och här sitter man ju inte bara i en solstol utan kirskålen ska rensas och stenplattor ska läggas om. Vi tar det i sakta takt. Hängmattan är på plats och studsmattan har flyttat hit hemifrån så tid för lek och avkoppling finns också.

Det är tystnaden men ändå närvaron av ljud som är så behaglig. Getter som bräker, kossor som hörs på avstånd och båtarna på sjön som kommer in efter en fisketur.

Hämta ved och plocka sniglar är en upplevelse i sig när man är 3,5 år.

Vedspisen värmer diskvattnet och vanlig spis har vi ocskå.

Inte mycket till regn här än men gummistövlar är väldigt bekvämt att skrutta runt i på landet.

Ren terapi! Att diska för hand. Något prat på radion och medveten närvaro.


Jag har skrivit det förr och gör det igen: Jag vill bo på landet. Det här är livet på en pinne och vårt sätt att återhämta oss.

Alla borde få vistelse i en stuga på recept. Andas frisk luft och ha tystnaden omkring sig. Det läker och stärker en.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s