04.40 vaknade sonen i dag. 04.40! Tack och lov är han ju nu så pass stor att han kan kliva upp själv, ta sin morgonmedicin och sysselsätta sig själv en stund medan morgonen gryr.
Alice och jag sov till 7.50 vilket absolut inte hör till vanligheterna men efter 24 timmars hög feber var även denna lilla människa slutkörd.
Det är ju den tiden på året. Förskolan är en smitthärd.
Att yngre barn bli sjuka denna tid på året då alla kommer åter från ledigheten och har umgåtts i några veckor vet man säkert. Virus och bakterier frodas. Jag påminner om det här med god handhygien igen och vanlig tvål räcker gott!
Jag fick en nära döden upplevelse då det ringde från skolan i går strax efter lunch. Sonen blev hemskickad med näsblod och han hade hostat i några dagar.
Sjuk och mindre sjuk. Vila på soffan kan räcka gott.
Två dagar innan jag ska hoppa upp på operationsbordet är feber det sista man önskar i huset. Med feber görs inga ingrepp.
Vi verkar dock ha haft tur. I dag är lillan sitt vanliga jag och sonen är inte sjuk. Hurra!
Jag är däremot så trött att jag knappt orkar sitta upp men det kan jag stå ut med för snart är det måndag.
Pyssla kan man göra liggandes i soffan och lunch kom från gyllene bågen.
För övrigt är jag nördigt lycklig över att vi har en kattuggla boende i vår skog. Bara en sådan sak.
När maken kommer hem i dag (ja han har varit på landet och stängt för säsongen, det ska göras oavsett sjukdomar och elände) ska jag stänga ner och sova.
Helst till på måndag.
Superquinnan 