Ledsen och upprörd
16 Dec 2011 1 kommentar
Jag funderade länge på om jag skulle skriva detta inlägg men kom fram till att jags om vanligt vill dela allt med er.
I onsdags blev jag uppringd av förskolan och får reda på att en pojke på sonens förskola ”gjort illa” min son. Han blöder rejält ur näsan och är riktigt ledsen. Pedagogen berättar inte namnet på pojken och säger att det kan ha varit ett misstag eller med flit men det är det ingen som vet då ingen av pedagogerna hann se vads om hände. Detta ifrågasätter jag givetvis. Hur är det möjligt att INGEN ser att ett annat barn blir attackerad med en spade så det blir blodutgjutelse?
Till saken hör att barnet som gett sig på min son gjort en liknande sak en gång tidigare och att jag och sonens pappa tagit upp barnets beteende med förskolan många gånger tidigare. Barnet lyssnar inte, är våldam och destruktiv och verkar ha koncentrationssvårigheter. I mitt tyckte borde barnet ha en resurs.
Det blir en svår sitaution när ett barn som antagligen har en diagnos ger sig på ett annat barn och vi som föräldrar givetvis tänker på vårt barns bästa men i mitt mammahjärta känns det att ett barn som också agerar omedvetet inte får tillräcklig med hjälp för att kunna gå i en normalstor barngrupp.
Det går en personal på denna pojke hela tiden och det drabbar de andra barnen.
Tillbaka till i onsdags: Jag åker givetvis och hämtar sonen. När jag kommer till förskolan är inte min son på sin avdelning utan har ”gömt sig” på småbarnsavd. Jag går ner och hämtar min son som är ledsen. Jag frågar vad som hänt och han säger utan tvekan: ”NN tittade mig rakt i ögonen och slog mig med spaden rakt på näsan (snöspade i metall)”.
Nu rä jag förbannad, för nu förstår jag att det åter igen är NN som gjort något riktigt illa. Dessutom har min son gömt sig på småbarnsavd. för denna pojke för att han inte vågat gå tillbaka till sin egen avd. Ingen pedagog har gjort nåt annat än att torka bort blodet på min son. Inga kläder i plastpåsar och t om hans skor är nedblödda.
Där och då pratades det inte mer om det som hänt mer än att sonens kontaktfröken åter igen sa att ingen sett vad som hänt.
Det sjönk in och jag blev både ledsen och förbannad på kvällen då min son säger: ”Mamma får jag byta förskola?”
Jag skrev ett argt, konkret, upprört mail till fröskolechefen och centrala förskolechefen där jag ifrågasätter många saker och tyvärr blir pojken med diagnosen uthängd (jag antar själv att han har en diagnos inget förskolan sagt och det är jag glad för för de ska hålla sin sekretess mot alla barn): Hur är det möjligt att personalen inte hinner se och punktmarkera ett barn som gör illa sina kamrater?
Varför medlade man inte mellan barnen på en gång? Min son är värd att känna att han får en ursäkt och att han kan känna sig trygg på platsen där han är hela dagarna. Sedan i höstas har sonen uttryckt att han är rädd, orolig och inte vill vara på förskolan och vi har tagit upp detta med pedagogerna men de tar det inte på allvar.
Jag blev uppringd av förskolechefen i går och hon sa att de verkligen tar detta på allvar och att det är en allvarlig händelse som de inte accepterar. Hon kunde inte svara på vad konsekvenserna för pojken som gjorde det blir. Jag undrade om de ringt hans föräldrar i samma stund som de ringde mig men det fick jag bara ett svävande svar på.
Hon ville att vi skulle ha ett akutmöte men eftersom vi åker snart får vi inte till det förrän den 13/1 så då ska vi ses.
Mitt mammhjärta blöder och jag vill verkligen ha min son bort från den kommunala förskolan där perosnal kommer och går och är sjukskrivna hela tiden och där barngrupperna är större än vad som är bra för varken barn eller personal.
Så besviken och sårad.
Julen
09 Dec 2011 Kommentera
Vi åker till värmen. 30 grader och vita stränder. Barnen är hos sina andra föräldrar (som vi burkar benämna dem) och vi får hem de igen till nyår <3
Men snart väntar Thailand. God Jul på er alla!
Höst
15 Nov 2011 1 kommentar
Vintern låter sig hållas och jag kan inte annat än att vara nöjd. Jag är ingen vintermänniska trots att jag är januaribarn.
Vi slipper skotta snö och packa på overaller och tjocka mössor. Skönt! Dock saknar jag lite att leka i pulkabacken men jag vet ju säkert att snön kommer förr eller senare 
Isak är nu 115 cm lång och väger 23 kg. En glad och nyfiken kille som skriver mer och mer och läser enklare ord. Han pratar ofta om när han ska få börja skolan och lära sig saker men har mycket spring kvar i benen så jag är glad att det är två år kvar.
Vi gör mycket tillsammans hemma som att lag mat, städa och tvätta.
Min känsla som jag hade då Isak var yngre, att inte hinna med, är helt borta sedan ett år. Den trots som är är hanterbar och han ”busar” aldrig och har aldrig heller gjort.
Tack för det säger jag som har haft en sömnstrulare, det räcker liksom.
Sömnen fungerar toppen. Isak somnar i sin säng efter sagor runt 19-19.30 på kvällarna och kommer över till oss runt 2-4. Sen sover han tills klockan ringer.
Om han däremot får sova middag av nån anledning är han uppe längre och vaknar lika tidigt ändå…. Alla barn är olika.
Vi har det bra och harmoniskt och det är så skönt att ha en kille som kan förmedela vad han vill även om det också leder till diskussioner ibalnd.
”Mamma, jag vill göra det här och du är dum nu.” Får jag ofta höra vid motstånd. Jag svarar oftast: ”Ja jag förstår att du tycker det men nu är det så…”
Jag mår bättre sedan jag började äta betablockerare, två migränanfall på tre veckor. Heja heja.
Jag hoppas att ni alla har en behaglig förlängd höst.
Vad gör ni för att lysa upp de mörka kvällarna?
Den där kroppen
26 Okt 2011 1 kommentar
i Okategoriserade Etiketter:maxalt, migrän med aura, sjukgymnastik mot migrän, sjukskriven migrän, tryptizol mot värk på natten
Dagarna som passerar
11 Okt 2011 1 kommentar
i Okategoriserade Etiketter:fyraåring, samsova, sova egen säng, syskon
verkligen stor skillnad att ha en fyraåring hemma.
Han är mestadels nöjd men kan verkligen bli fly förbannad på alla sätt och vis. Jag får ofta höra: ”Meeeen, jag sa ju att jag inte ville äta middag MAMMA!!”
Solkillen har ju varit tidig med språket men nu har vi diskussioner hemma om allt mellan himmel och jord. Han vill veta hur det mesta fungerar och internet är verkligen ett bra sätt för att leta reda på allt mellan himmel och jord. Senast satt vi och tittade på rymden och alla planeter. Jag kan inte svara på allt vilket ofta förvånar sonen. 
Någon dag när jagoch sambon diskuterade något lite höglutt kommenterade sonen detta med att säga:” Typsikt föräldrar”. Och så satta han händerna i sidan och suckade och gick in på sitt rum Det är lätt att glömma att små barn också de har mycket känslor som de måste få sätta ord på.
Vi läser mycket böcker hemma och damerna på biblioteket känner numera igen oss och hälsar på sonen med namn. Vi lånar nya böcker varannan vecka och jag älskar att läsa godnatt sagor. Att sova i sin egen säng är ingen favorit alls för sonen och det har det ju aldrig varit.
Jag lyssnade på ”knattetimmen” då en mamma till en 4-årig flicka ringde in och hon var så bekymrad över att dottern inte ville sova ensam i sin säng, i sitt rum.
Malin Alfvén frågade om de sov bra tillsammans i föräldrarnas säng, vilket de gjorde. Och då sa Malin: ”Vad är problemet? Ni sover alla bra och du kan vara säker på att hon inte kommer sova där hela sitt liv. Ni har antagligen en väldigt trygg och glad tjej som vill ha er närhet, ge henne då det.”
Jag blev så glad. Jag har helt gett upp med att få sonen att sova i sitt rum. Det kommer och går och jag är övertygad om att han sover där när han är redo.
Aktiviteter har vi inte många. Vi gick på dans förra terminen men vid start nu i september ville sonen inte gå. Han tycker att det är tråkigt så nu har vi slutat gå dit.
I stället går vi och badar tillsammans på lördagarna och tar en gemensam lunch och fika i centrum innan vi åker hem. Det uppskattar jag verkligen. Vi har riktigt mysigt tillsammans och han är bara så lugn och mysig.
Sömnstrulet har lagt sig. Han sover hela nätter ( i vår säng) men vaknar fortfarande tidigt, det är som det är!
Jag anpassar mina dygn efter han och somnar oftast med han vardagar runt 19.30-20 och då vaknar han runt 5-6.30. På lördagar sover vi middag än men inga andra dagar. Då är vi uppe till runt 21.00 och han sover till 7 som längst….
Mina tankar på ett ev. syskon ligger långt bort nu. Ni som följt min resa vet att det varit kämpigt. Jag måste tänka på mig själv i första hand och även sonen och de andra i familjen. Jag skulle aldrig klara av att få en sömnstrulare till för då skulle all min energi gå till det. Jag vill vara närvarande i hela min familj och ha ork till allt. Är inte säker på att jag skulle ha det med en liten spädis.
Dagarna bara passerar och jag är glad att jag är en så stor del av sonens liv. Tiden går bara för fort…
Bara är
25 Sep 2011 1 kommentar
Vad hände när vi lämnade treårsperioden? Fyraåringen här hemma bara är. Så nöjd o leker mer o mer själv. Äter bra o sover som han ska. Jag är verkligen ingen småbarnsmamma
Bad o bus
24 Sep 2011 Kommentera
I morse vaknade sonen enligt den nya rutinen strax innan fem o ville gå på toaletten. Klart man inte kan bli arg nu när han är så duktig o vaknar när toalettbesöken ska ske. Tre olyckor har vi haft sedan han blev torr på natten för en sisådär 9 månader sen.
Hur som var jag helt slut då jag jobbade i går kväll med en visning och inte var hemma förrän efter 22.
Vi åt frukost i sängen o begav oss sen till badhuset och vilken succé det var! Han var så glad p duktig o lyssnade på allt jag sa, man är ju trots allt lite nervig med att bada i ek äventyrsbassäng med en icke simkunnig fyraåring. Men det var så mysigt att bubbla i poolen o simma runt o busa med han.
På vägen somnade busen i bilen o jag bar upp han till sängen sen sov vi tillsammans i 1,5 timmar.
Nu på eftermiddagen har jag klippt gräset o grabbarna har målat lillstugan där stora tjejen i fam. ska flytta in.
Årets sista rabarberpaj står i ugnen, tvätt- och diskmaskinen står på som vanligt! I kväll äter vi hemmagjorda hamburgare med rotfrukter i ugn o lökringar till det. Jag ska unna mig ett glas vitt. Hoppas ni alla har en fin, solig helg!
Tiden
21 Sep 2011 Kommentera
Går så fort. Satt o tittade på bebisbilder o magbilder o i dag är sonen 4 år och jag har varit mamma lika länge. Jag njuter till fullo över att blöjperiod, välling, vagnpromenader och strulnätter är över. Jag tror inte jag orkar börja om. Tror inte men jag vet inte säkert men magkänslan säger att en bebis igen skulle tippa omkull mig.
Bloggdöden
11 Sep 2011 1 kommentar
Jag tror den har slagit till. Jag känner inte att jag har något att skriva om. I dagarna fyllde min mini 4 år och det slår mig ständigt vad fort tiden går när man har barn. 4 år av mitt liv i sällskap av bästa killen. Jag är så glad att jag får vara hans mamma o vara med i hans liv. Jag återkommer kanske på bloggen någon gång. Det vet man inte riktigt.
Höstlängtan
19 Aug 2011 Kommentera
Jag längtar tills löven faller av träden och man kan sitta inne och kura med tända ljus o dricka te. Inviga bastun i nya huset och ha middagar med vänner och lekträffar med barnen.
Kom nu hösten! Men vintern skippar jag gärna!
