Vårfix

20120505-082848.jpg

Vi gillar ju att ordna och dona i trädgården och Solkillen är inte sen när man nämner ordet spika. Nu har vi satt potatis och lagt på fiberduk. Två pallkragar i svart är ihopsatta och ska under nästa vecka få fröer: morot, sallad, rödbetor, lök, rädisa och dill. Basilika, tomater och chili är redan satta och blomstrar vackert. Vi ser fram emot en spirande sommar i vår fina trädgård!

Fantasi

Här hemma ritas det sagor och serier. Det verkar som 4,8-åringen är nöjd och har mer tålamod än för bara 10 månader sen då det mesta var en kamp. Nu kan Solkillen leka ensam längre stunder, han har ju aldrig varit en ensamlekare.. Men vi bygger ofta lego eller oändliga tågbanor.
Den nya förskolan med montessoripedagogik passar han perfekt. Mycket material och utmaningar där man möter barnet i sen utvecklingfasen den är för tillfället.
Han är glad och vill sällan gå hem och är lätt att lämna. Vilken befrielse för oss som kämpat så länge.
Annars väntar en solresa för mig och maken utan barn. Sommaren är planerad. Det blir tvåveckorsmys med sonen för mig. Ena veckan åker vi själva till min familj i Göteborg. Mysig tradition. Sen blir det lokala bad med picknick. Längtar.

Testa

Decubal har kommit med en ekologisk bodylotion som innehåller oliv och fläder. Jag hoppas att jag och sonen får testa detta till vintertorra hudar som ska ut i vårsolen snart.
Vi gillar Smartson!

Byte av förskola

Vi bestämde oss.

Det kändes verkligen inte bra att ha en son som uttrycker att han inte trivs på den nuvvarande förskolan för att det ”är stökigt”, det plus allt det andra som att de tittar på teve på vakenvilan, att de får spela dataspel, att ingen pedagog möter upp i hallen på morgonen för att alla är och äter frukost.. Jag skulle kunna göra listan lång men det värsta av allt: Vi har inte känt att de ha tid för varje barn. Det är helt enkelt för stora barngrupper och för få i personalen.

Vår son är värd mer än det.

Nu kommer vi börja på en montessoriförskola där det är en mycket mindre barngrupp och fler pedagoger och vi tror också att pedagogiken passar vårt barn. Här kommer han att gå tills han ska börja år. 7 och det känns så bra för att vi vill ju att han ska gå i ett privat alternativ och på detta sätt slipper vi dra ut på separationen från hans kamrater som nästa höst ska flytta från frsk till skolan på orten för att de ska börja förskoleklass.

Sonen går sin sista dag på den nuvvarande förskolan den 5/4 och börjar på den nya med invänjning i tre dagar den 10/4. Äntligen bestämde vi oss.

Vi buzzar

Denna gång fick familjen möjlighet att testa tjänsten Lovefilm.

Det fungerar mycket enkelt. Man blir kund. Skapar en filmlista där man själv kan prioritera i vilken ordning man vill få hem skivornära.

Lovefilm har ett stort utbud av filmer och jag tycker själva tjänsten är en bra idé men med alla utbud som finns via alla möjliga leverantörer av kanaler i dag känns det  omständigt att gå in å en site och välja samt pyssla med att skicka skivor tillbaka.

Dock ska Lovefilm ha en stor eloge för en bra, användarvänlig sida, en FAQ som ger svar på de flesta frågor jag hade samt snabb leverans av nya filmer.

Det ungdomarna i familjen gillade var att Lovefilm även har spel. Här var det dock svårt att få tag på populära spel.

Men i det stora hela: Jag tror att Lovefilm passar de som inte vill  binda sig till en  leverantör av filmer via tv:n.

Löfte

Vi ska gifta oss! I april blir det borgerlig vigsel o fest med familj o vänner. Vi är så glada.

Ledsen och upprörd

Jag funderade länge på om jag skulle skriva detta inlägg men kom fram till att jags om vanligt vill dela allt med er.

I onsdags blev jag uppringd av förskolan och får reda på att en pojke på sonens förskola ”gjort illa” min son. Han blöder rejält ur näsan och är riktigt ledsen. Pedagogen berättar inte namnet på pojken och säger att det kan ha varit ett misstag eller med flit men det är det ingen som vet då ingen av pedagogerna hann se vads om hände. Detta ifrågasätter jag givetvis. Hur är det möjligt att INGEN ser att ett annat barn blir attackerad med en spade så det blir blodutgjutelse?

Till saken hör att barnet som gett sig på min son gjort en liknande sak en gång tidigare och att jag och sonens pappa tagit upp barnets beteende med förskolan många gånger tidigare. Barnet lyssnar inte, är våldam och destruktiv och verkar ha koncentrationssvårigheter. I mitt tyckte borde barnet ha en resurs.

Det blir en svår sitaution när ett barn som antagligen har en diagnos ger sig på ett annat barn och vi som föräldrar givetvis tänker på vårt barns bästa men i mitt mammahjärta känns det att ett barn som också agerar omedvetet inte får tillräcklig med hjälp för att kunna gå i en normalstor barngrupp.

Det går en personal på denna pojke hela tiden och det drabbar de andra barnen.

Tillbaka till i onsdags: Jag åker givetvis och hämtar sonen. När jag kommer till förskolan är inte min son på sin avdelning utan har ”gömt sig” på småbarnsavd. Jag går ner och hämtar min son som är ledsen. Jag frågar vad som hänt och han säger utan tvekan: ”NN tittade mig rakt i ögonen och slog mig med spaden rakt på näsan (snöspade i metall)”.

Nu rä jag förbannad, för nu förstår jag att det åter igen är NN som gjort något riktigt illa. Dessutom har min son gömt sig på småbarnsavd. för denna pojke för att han inte vågat gå tillbaka till sin egen avd. Ingen pedagog har gjort nåt annat än att torka bort blodet på min son. Inga kläder i plastpåsar och t om hans skor är nedblödda.

Där och då pratades det inte mer om det som hänt mer än att sonens kontaktfröken åter igen sa att ingen sett vad som hänt.

Det sjönk in och jag blev både ledsen och förbannad på kvällen då min son säger: ”Mamma får jag byta förskola?”

Jag skrev ett argt, konkret, upprört mail till fröskolechefen och centrala förskolechefen där jag ifrågasätter många saker och tyvärr blir pojken med diagnosen uthängd (jag antar själv att han har en diagnos inget förskolan sagt och det är jag glad för för de ska hålla sin sekretess mot alla barn): Hur är det möjligt att personalen inte hinner se och punktmarkera ett barn som gör illa sina kamrater?

Varför medlade man inte mellan barnen på en gång? Min son är värd att känna att han får en ursäkt och att han kan känna sig trygg på platsen där han är hela dagarna. Sedan i höstas har sonen uttryckt att han är rädd, orolig och inte vill vara på förskolan och vi har tagit upp detta med pedagogerna men de tar det inte på allvar.    

Jag  blev uppringd av förskolechefen i går och hon sa att de verkligen tar detta på allvar och att det  är en allvarlig händelse som de inte accepterar. Hon kunde inte svara på vad konsekvenserna för pojken som gjorde det blir. Jag undrade om de ringt hans föräldrar i samma stund som de ringde mig men det fick jag bara ett svävande svar på.

Hon ville att vi skulle ha ett akutmöte men eftersom vi åker snart får vi inte till det förrän den 13/1 så då ska vi ses.

Mitt mammhjärta blöder och jag vill verkligen ha min son bort från den kommunala förskolan där perosnal kommer och går och är sjukskrivna hela tiden och där barngrupperna är större än vad som är bra för varken barn eller personal.

Så besviken och sårad.

Julen

Vi åker till värmen. 30 grader och vita stränder. Barnen är hos sina andra föräldrar (som vi burkar benämna dem) och vi får hem de igen till nyår <3

Men snart väntar Thailand. God Jul på er alla!

 

Höst

Vintern låter sig hållas och jag kan inte annat än att vara nöjd. Jag är ingen vintermänniska trots att jag är januaribarn.

Vi slipper skotta snö och packa på overaller och tjocka mössor. Skönt! Dock saknar jag lite att leka i pulkabacken men jag vet ju säkert att snön kommer förr eller senare ;-)

Isak är nu 115 cm lång och väger 23 kg. En glad och nyfiken kille som skriver mer och mer och läser enklare ord. Han pratar ofta om när han ska få börja skolan och lära sig saker men har mycket spring kvar i benen så jag är glad att det är två år kvar.

Vi gör mycket tillsammans hemma som att lag mat, städa och tvätta.

Min känsla som jag hade då Isak var yngre, att inte hinna med, är helt borta sedan ett år. Den trots som är är hanterbar och han ”busar” aldrig och har aldrig heller gjort.

Tack för det säger jag som har haft en sömnstrulare, det räcker liksom.

Sömnen fungerar toppen. Isak somnar i sin säng efter sagor runt 19-19.30 på kvällarna och kommer över till oss runt 2-4. Sen sover han tills klockan ringer.

Om han däremot får sova middag av nån anledning är han uppe längre och vaknar lika tidigt ändå…. Alla barn är olika.

Vi har det bra och harmoniskt och det är så skönt att ha en kille som kan förmedela vad han vill även om det också leder till diskussioner ibalnd.

”Mamma, jag vill göra det här och du är dum nu.” Får jag ofta höra vid motstånd. Jag svarar oftast: ”Ja jag förstår att du tycker det men nu är det så…”

Jag mår bättre sedan jag började äta betablockerare, två migränanfall på tre veckor. Heja heja.

Jag hoppas att ni alla har en behaglig förlängd höst.

Vad gör ni för att lysa upp de mörka kvällarna?

Den där kroppen

Mer

Tidigare äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.